Min utgångspunkt

Jag är en 80-talist från Borås, med nuvarande hemvist i Malmö. Jag växte upp i en arbetarstadsdel i utkanten av textilkommunens innerstad, som enda barn till ensamstående, textilarbetande mamma. Hon såg till att jag sällan hade det särskilt svårt, men detsamma kan jag inte svära på när det gäller henne. Jag kan bara föreställa mig hennes oro över att jag skulle växa ur mina fotbollsskor från en säsong till nästa, och det var först i vuxen ålder som jag förstod innebörden av att mamma skuldsatt sig för att jag skulle kunna få en dator några år efter mina klasskamrater. Genom något slags lycklig slump hade jag lätt för skolan, även om jag inte kunde få den hjälp hemma som jag vet att mamma önskade. Så har jag kommit att inse hur viktig den kompensatoriska funktionen hos skolan och samhället i stort är för alla människors rätt att forma sin egen framtid.

Den där datorn blev min framtid, och en biljett till yrkesframgång. När jag flyttade hemifrån ett par år efter gymnasiet föll lotten på Malmö, och hemifrån mitt nya kollektivboende kunde jag plötsligt börja försörja mig på min tidigare hobby som programmerare.

I min omgivning studerade nästan alla på högskolan, och så befann jag mig för första gången i ett sammanhang där diskussion och samhällsanalys var vardag. Jag trivdes. Folk använde för mig nya termer som ”diskurs” och ”intersektionalitet”, och satte ord på tankar som jag ofta redan hade. Man gick på teater, och i bokhyllan stod annat än porslinsfigurer. Så förstod jag vad kulturellt kapital och socialt arv var för något, och hur en klassresa är mycket längre än den från IF Metall till F-skattsedel.

Idag arbetar jag vidare som programmerande egenföretagare, men mitt främsta intresse är ändå politiken. Det intresset tar sig uttryck bland annat genom engagemang i Vänsterpartiet Malmö, och den här bloggen. Tillsammans delar vi i kollektivet varje kvartal ut Spillkråkestipendiet, för att ge vårt ekonomiska bidrag till alternativ kultur, rättvisearbete och socialt engagemang.

Share Button