Kategoriarkiv: Arbetskritik

Den borgerliga utopins baby

Jag läser Nike Markelius på DN kulturdebatt den 20/1. Får en inblick i vardagen för dem som av vissa kallas prekariatet – de otrygga, utlämnade. De som genom subtila undertoner porträtteras av regering och samhälle som parasiter på den svenska välfärden. De som måste underkasta sig arbetslinjens krav på arbete även där inget arbete finns, och förnedrade bli behandlade som barn i olika arbetsmarknadsåtgärder. De som ändå gör det, eftersom rädslan för att inte kunna försörja sina barn är värre, och socialbidragets stigma större.

Samtidigt som jag läser om detta befinner jag mig i motsatt situation. Jag är en högavlönad, framgångsrik, selfmade man med F-skattsedel. Den där typen som jobbcoacherna försöker omforma arbetssökande till. Jag har skapat mig mitt eget jobb och min egen karriär. Det gör mig till Allianspolitikens omslagsmodell, den borgerliga utopins baby.

Continue reading

Den omöjliga sextimmarsdagen är möjlig

En fråga som arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och miljörörelsen länge haft gemensamt är en förkortning av normalarbetstiden till 30 timmar per vecka, med bibehållen lön. Motståndare är alltid snabba att hävda att det är omöjligt, eftersom det skulle bli för dyrt för företagen om de tvingas anställa fler för att utföra samma mängd arbete som tidigare.

Men samma argument har använts förut – när åttatimmarsdagen infördes 1919, liksom när lördagar slutade vara vanliga arbetsdagar 1971, och arbetsveckan därmed blev 40 timmar istället för 48. Saker som vi tar för självklara idag. Motargumenten var felaktiga då, och det krävs inte mer än enkel matematik för att visa hur de är irrelevanta än idag.

Continue reading