morgan-johansson-om-busskort

Varför misslyckas S-strategin?

Socialdemokraternas huvudlösa strategi inför höstens val är att anamma högerns retorik i migrationspolitiken. Enligt insatta är det ett försök att neutralisera frågan för att sedan prata höger/vänster-frågor. Många menar att det är dömt att misslyckas, och sällan blir anledningen så tydlig som på Twitter igår.

För den som vill förstå varför Socialdemokraternas strategi är så dålig, läs den här tråden på Twitter, där justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) öppet ställer flyktingar mot välfärdsreformer.

I de svar som följer kan man urskilja ett kanske paradoxalt mönster, som jag menar belyser problemet med strategin. Mängder av besvikna sossar med olika grad av politiskt engagemang fördömer det han säger. Men i inlägg från samma grupp och ibland samma individer ser man också hur en tankefigur återkommer: ”skolungdomar hade säkert hellre cyklat om det innebar att fler räddades från krig”. Som om den motsättningen var något annat än en högermyt.

Morgan Johansson har alltså inte lyckats med det S vill göra, utan istället åstadkommit två andra saker, vilket uppvisas gång på gång av personer som samtidigt:

  1. Blir förbannade och besvikna och distanserar sig från S i ord och/eller handling.
  2. I sin ilska ändå börjar reproducera myten om att man måste välja mellan flyktingar och välfärdsreformer.

S lyckas alltså samtidigt alienera ”humanister”, och få med sig dem i en förskjutning av hela skalan högerut. Vart ska de ta vägen? Antagligen till C. De som ännu lyckas stå emot hegemoniförflyttningen går till V. De som redan tidigare lämnat S för SD eller M får bara en bekräftelse på att de gjort rätt.

Därför är S-strategin så usel. För S, för Sverige, och framförallt för alla oss som behöver mer jämlikhet, inte mer splittring.

Share Button