12190880_185944168409534_84067290909302679_n

Malmö Stad måste ta ansvar för romernas situation

Denna ledare publicerades i ETC Malmö för ett knappt år sedan, den 21 november 2014. Eftersom frågan är högst aktuell i Malmö igen, och jag lär få anledning att skriva om den avhysning som just nu pågår, publicerar jag den ett år gamla ledaren igen. Fotot är nytt och kommer från Nätverket för Romers Rättigheters Facebook-sida.

Nu kommer vintern. Det är mörkt när man går hemifrån och mörkt när man går hem igen. Den sjunkande temperaturen och vindarna från sundet skapar en alldeles unik form av skånsk kyla som letar sig in innanför varje lager av kläder. Eller, in genom varje skarv i ditt tält.

Vintern återkommer varje år och därmed även frågan om hur vi som samhälle ska visa solidaritet med alla som saknar tak över huvudet. Hemlöshet är ett gammalt problem som vi fortfarande inte lyckats lösa, men frågan är svårare idag än på länge. När EU-migranter i större utsträckning söker sig till Malmö räcker de gamla nödlösningarna inte längre till.

De senaste veckorna har flera händelser gjort att frågan lyfts högt på dagordningen. I Malmö sattes ett tältläger i brand. Polisen var blixtsnabba med att lägga ned utredningen, men tog efter påtryckningar från flera håll återigen upp en utredning om hatbrott. Bara ett par månader tidigare hade polisen i Stockholm visat samma ointresse för att utreda en brand i Högdalen där en 41-årig man miste livet.

I Stockholm upprördes många under den gångna veckan över hur Miljöpartiets Åsa Lindhagen, nyvalt socialborgarråd, i en intervju undvek att svara på frågan om varför Stockholms nya rödgrönrosa majoritet inte omedelbart stoppar alla avhysningar. Vräkningarna från tältläger är en metod som kritiserats enormt och mött stort motstånd från människorättsaktivister. Miljöpartiet som varit en av de starkast kritiska rösterna mot Alliansens politik har på ett par månader omvandlats till nidbilden av politiker som vägrar svara på en rak fråga.

I Malmö är det socialdemokraten Carina Nilsson som har den otacksamma rollen som ansvarig politiker, i egenskap av kommunalråd och ordförande i sociala resursnämnden. Än så länge verkar S-linjen i frågan vara att kommunen inte har något ansvar och därför bör göra så lite som möjligt. Medan människor riskerar att frysa ihjäl pratar Nilsson om att standardhöjande åtgärder som rinnande vatten och bajamajor vore att acceptera den låga standarden och att permanenta “kåkstäder”.

Huruvida det stämmer rent juridiskt att kommunen saknar ansvar är oklart. Men när historien ska döma oss kommer den inte utgå ifrån kommunal- och sociallagstiftningen, och det borde inte heller vi nöja oss med. Som samhälle har vi alla möjligheter att göra mer än vad lagen kräver, och i Malmö är det som vanligt aktivister och civilsamhälle som kliver fram och tar det ansvaret.

Malmö borde gå före i den här frågan – inte släpa efter som ett ankare när exempelvis Göteborg ordnar härbärgen, dagcenter, hygien och förskola för barnen. Eller när tyska Hamburg sedan femton år har en sovplatsgaranti för EU-migranter.

Det är en skam att en representant från Malmös rödaste storstad i en debattartikel beskyller Göteborg för att genom sina insatser ha “accepterat tältläger”, som om inte Malmö stads passivitet också är att acceptera, och än värre blunda för, problemen.

I samma debattartikel i Sydsvenskan skriver Nilsson att hon måste “förvalta skattebetalarnas pengar”. Att som ansvarigt kommunalråd låta akuta hot mot människors liv handla om småpengar i en kommunal budget är något man kan vänta sig av en moderat.

Att orden kommer från en socialist gör mig upprörd. Framförallt när vem som helst som följer malmöpolitiken kan lista ut varför den aviserade skattehöjning som hade kunnat innebära stora tillskott till kommunen inte blev större än den blev.

Frågan är stor, internationell och svår. Men när det handlar om människors liv eller död duger det aldrig med passivitet.

Share Button