IMG_20150930_090224

Individfokuset gör media borgerlig

Idag publicerade Trelleborgs Allehanda en artikel som, satt i ett större sammanhang, är ett utmärkt exempel på hur svensk media är övervägande borgerlig. I en kort artikel på 800 tecken berättas hur en moderat politiker extrajobbar på ett boende för transitflyktingar.

När vänstern talar om borgerlig media brukar nyhetsredaktioner på näringslivsägda tidningar snabbt kontra med att de inte är kontrollerade av sina ägare. Men det är så klart inte det vi menar med borgerlig. Även om ägarstruktur i alla högsta grad är viktigt är den borgerliga partiskheten betydligt mer subtil.

Artikeln ifråga fokuserar på en individuell moderat politikers goda gärning i en S-styrd kommuns flyktingarbete. I artikeln ställs inga politiska frågor, exempelvis om att hans parti aktivt motarbetar att även M-styrda kommuner ska ta emot flyktingar. Varför lär han inte som han lever?

Jämför det med rapporteringen när en vänsterpolitiker som vill bygga snabbtåg tar flyget från Riksdagen för att hinna träffa sina barn, eller när en annan som motarbetar RUT-avdraget använder detsamma vid en flyttstädning, eller när en tredje som vill avskaffa det katastrofala fria skolvalet inte förbjuder sina barn att gå i friskolor. I dessa fall är vinkeln alltid: Varför lever de inte som de lär?

Att rapporteringen ser så olika ut beror så klart inte på att svenska nyhetsredaktioner är kontrollerade av borgerliga sympatisörer som vill sätta dit vänstern och framhäva borgerligheten. Det handlar om att det är den individuella politikern som granskas, inte hens politik. Men detta är i grunden borgerligt, liberalt.

Ur ett liberalt perspektiv är individen nämligen viktigare än den politik som individen står för. En individ som för en politik som uppfattas som osympatisk behöver inte stå till svars så länge hen som individ uppfattas som sympatisk. Att hjälpa flyktingar är något gott, så huruvida man företräder ett parti som vill hjälpa färre flyktingar spelar ingen roll.

Självklart förekommer det att journalister ändå lyfter blicken till ett politiskt samhällsperspektiv och utifrån det ställer kritiska frågor. Men sådana journalister riskerar att uppfattas som politiska, vänstervridna. Inte för att de är socialister, utan för att de går emot hegemonin, ett perspektiv som hela tiden förflyttas åt höger.

För en sådan ”politiserad” journalist krymper arbetsmarknaden ännu mer än den redan gjort av de stora koncernernas nedskärningar. Har man tur finns det i bästa fall plats på någon kulturredaktion.

Men vi behöver fler sådana journalister på nyhetsplats, och fler medier som anställer sådana journalister. Där spelar ägandet av medier roll. Därför prenumererar jag personligen (just nu eller i omgångar) på Flamman, Fria TidningarFeministiskt Persktiv, Arbetaren och inte minst flera av tidningarna i ETC-familjen, som jag utöver prenumeration också skriver för och varit med och crowdfundat. Teckna prenumerationer du också, eller tipsa i kommentarsfältet om fler alternativa vänstermedier att stötta!

Share Button