Vanliga argument för fritt skolval

Skolan har debatterats intensivt den senaste tiden. Jag lade mig nyligen i diskussionen på Dagens Arena för att efterlysa en öppnare debatt om det fria skolvalets vara eller icke vara, utan kvasi-argument som att ”folk har vant sig.”

Det finns ett antal andra argument som också brukar dyka upp när det fria skolvalet ifrågasätts. I det här inlägget vill jag bemöta fyra, och visa hur de i själva verket är myter, eller i bästa fall extremt svaga antaganden.

  1. Det fria skolvalet leder till högre kvalitet genom ökad konkurrens
  2. Tack vare det fria skolvalet minskar skolsegregationen
  3. Med rådande boendesegregation är fritt skolval enda lösningen för blandade skolor
  4. Det fria skolvalet är en rättvisefråga. Tidigare kunde endast rika välja skola – nu kan alla göra det.

1. Det fria skolvalet leder till högre kvalitet

Idén bakom det här argumentet är marknadsteoretisk och bygger på att den konkurrens som det fria skolvalet öppnar för leder till att alla skolor höjer sin kvalitet. Det förutsätter dock att barn (och i vissa fall deras familjer) väljer skola baserat på dess kvalitet snarare än andra faktorer, vilket som jag nämnt i ett tidigare inlägg sällan är fallet.

Men oavsett vad man vill tro om teorin så går det att bedöma det här argumentet utifrån faktiskt utfall. Det fria skolvalet har varit en del av svensk skola i 20 år och används idag i väldigt stor utsträckning. Vad har hänt med skolresultaten under dessa 20 år?

I förra veckan kom den senaste internationella PISA-undersökningen. Rapporten visar hur den negativa trend som Sveriges skolresultat följt under lång tid nu ytterligare accelererat. Inget annat land har försämrats lika kraftigt mellan 2009 och 2012, uppger DN. Raset både i absoluta skolresultat och i förhållande till andra länder kopplas nu av allt fler till det fria skolvalet. En stor anledning till att denna koppling görs är den ökande variationen mellan skolor som är ett relativt nytt fenomen i Sverige, vilket för oss till nästa myt.

2. Skolsegregationen minskar med fritt skolval

Argumentet att det fria skolvalet leder till minskad skolsegregation bygger även det på en löst förankrad teori. Idén är att elever från olika geografiska områden tack vare det fria skolvalet kan mötas på samma skola. Eftersom vi har en utbredd boendesegregation i Sverige skulle det fria skolvalet alltså i teorin kunna utgöra en möjlighet för elever från en fattig stadsdel att välja en skola i en rikare stadsdel och vice versa.

Faktum är dock att skolsegregationen har ökat sedan det fria skolvalet infördes. Skolverket är en av flera instanser som konstaterar en koppling mellan ökad segregation och fritt skolval. Det verkar alltså som att teorin bakom påståendet att skolsegregationen minskar med fritt skolval inte fungerar i praktiken. Det är ett tecken på en bristande teori.

Den absolut viktigaste faktorn som förbisetts är att skolvalet utnyttjas i olika utsträckning av olika grupper i befolkningen. Medan elever från hem med exempelvis lägre inkomster eller lägre utbildningsnivå oftast inte väljer någon skola annat än den närmsta, används skolvalet av mer priviligierade grupper för att undvika de skolor som den förstnämnda gruppen väljer.

Att alla inte utnyttjar rätten att välja i samma utsträckning beror så klart på många olika saker, flera av vilka kan inordnas i det som brukar kallas strukturella faktorer till följd av exempelvis klass, språkkunskaper eller dylikt. Vissa grupper har helt enkelt sämre förutsättningar att göra välinformerade val.

Skolsegregationen ökar alltså trots det fria skolvalet, och i stor utsträckning som en direkt följd av det, tvärtemot vad argumentet hävdar. Mot bakgrund av detta konstaterande ter sig dessutom nästa argument helt verklighetsfrånvänt.

3. Fritt skolval enda lösningen för blandade skolor

Ett vanligt argument för det fria skolvalet är att utan det så skulle boendesegregationen leda till stora variationer i elevsammansättning mellan skolor, d.v.s. det vi kallar skolsegregation. Idén är att om alla ska gå i den närmsta skolan kommer den att präglas kraftigt av det område den ligger i.

Förutom att vi just konstaterat att skolvalet i själva verket leder till ökad skolsegregation och knappast är en lösning på ovanstående problem, förutsätter tankegången bakom argumentet att varje socioekonomiskt distinkt område skulle ha en egen skola. Det är så klart varken nödvändigt eller rimligt.

En närhetsprincip innebär istället att varje skola har ett geografiskt upptagningsområde, och att elever som bor inom en skolas område går på den skolan. Hur det upptagningsområdet utformas gällande storlek och sammansättning är dock upp till kommunen. Ambitionen bör då vara att ett upptagningsområde innefattar en variation av olika bostadsområden.

Boendesegregationen i Sverige är markant, men på de allra flesta håll är det inte långt från ett fattigt område till närmsta rika område. Ibland är det inte mer än en väg eller ett vattendrag som separerar dem. Det är därför ingen omöjlig uppgift att utforma upptagningsområden för en blandad elevsammansättning. De flesta som gått i en grundskola före 90-talets andra hälft känner antagligen igen sig i det konceptet.

4. Det är rättvisare nu när alla kan välja skola

Ibland hörs argumentet att skolvalet är en rättvisefråga, eftersom det innebär att vem som helst nu kan välja skola – något som tidigare var möjligt endast för rika. Det är förvisso sant att de sätt som tidigare fanns för att välja skola, främst att flytta hela hemmet till den önskade skolans upptagningsområde, inte var tillgängliga för alla. Huruvida skolvalet inneburit en ökad rättvisa måste dock bedömas utifrån två frågeställningar.

  • Hur vanligt var det innan 1992 att familjer flyttade till ett område främst på grund av den skola som låg där, och hur vanligt är det idag att man gör samma sak? 
  • Har systemet med det fria skolvalet också inbyggda orättvisor, och hur stora är i så fall dessa?

Den första frågan är svår att besvara eftersom det tyvärr verkar finnas väldigt begränsat med forskning på området. Utan svar är det svårt att dra någon slutsats om hur utbrett fenomenet var och därmed hur stor orättvisa det utgjorde. Därför blir det omöjligt att jämföra med eventuella orättvisor i det nuvarande systemet.

Den andra frågan är dock lättare att svara på: Ja, även det fria skolvalet leder till orättvisor avseende möjligheten till att välja skola. Även om orättvisa är svårt att kvantifiera kan vi konstatera att skolsegregationen har ökat och att det därför blir svårt att hävda att dagens system skulle vara mer rättvist.

Idag har förvisso alla en formell rättighet att välja skola, men som vi redan konstaterat är det väldigt tydligt hur möjligheten att utnyttja den rätten skiljer mellan olika grupper. Genom att inte korrigera för denna strukturella orättvisa leder det fria skolvalet till ett utfall av större orättvisa än tidigare system.

Valfrihet är bra

När alla andra argument tryter brukar försvaret av valfrihetens överordnade egenvärde ta vid. Det brukar exempelvis formuleras i stil med ”det är familjen som ska välja skola – inte kommunpolitikerna” och är ett ideologiskt argument som handlar om att individuell frihet att välja är viktigare än andra eventuella värden. Det är ett ärligt argument, för det klamrar sig inte fast vid teorier som motbevisats i praktiken och gör inte heller anspråk på fakta som inte existerar, utan handlar helt och hållet om värderingar.

Det finns få som tycker att valfrihet är något negativt. Tvärtom finns det bred enighet i svensk politik om att individens frihet att styra sitt eget liv är något som ska värnas. Det som är skiljelinjen när det gäller skolvalet är därför inte huruvida det är positivt med valfrihet, utan vilken vikt man ska lägga vid alla de negativa effekter som valfriheten visat sig leda till.

Debatten idag handlar till väldigt stor del om att från ena sidan belysa, och från andra sidan förneka dessa negativa konsekvenser, exempelvis genom de argument jag bemött ovan. Jag ser fram emot en framtid där vi kan konstatera fakta, förkasta bristande teorier och lägga den diskussionen åt sidan, för att istället föra en idédebatt om vad som är viktigast – valfrihet eller jämlikhet.

Sammanfattning

I den här artikeln har jag bemött fyra ofta förekommande argument för det system med fritt skolval som infördes 1992 och enligt en mängd bedömare lett till lägre skolresultat, större mellanskolvariation och förvärrad segregation. Hänvisa gärna hit när ni själva stöter på argumenten, och skriv gärna en kommentar om ni saknar något.

 

Share Button
  • Bra text. Frågan är dock vad man använder sin valfrihet till då det inte går att veta något om kvalitén på en utbildningen i förskott.

  • entapir

    Väl skrivet! Men är inte helt med på var du vill komma? Hur ska skolgången kunna optimeras för olika elever om alla elever tvingas gå i en och samma skola?
    Vissa behöver korvstoppning, andra älskar att läsa och de som älskar bandy älskar att mobba de som älskar att läsa osv.
    Jag gick på ett högstadie där ett gäng lärare (syndikalister btw) tröttnat och skapat en helt annan skolform med mer kritiskt tänkande, egna projekt osv. Det var min räddning och jag fick verktyg för resten av livet.
    Men det de gjorde var absolut inte rättvist. Det var en studieform som inte passade alla, och den fanns bara i vår by.
    Förstår jag dig rätt om du menar att liknande skolformer inte bör finnas?

    • richardolsson

      När du gick i skolan såg det fria skolvalet inte alls ut som det gör idag. Ändå fanns det bevisligen utrymme för alternativa undervisningsormer, vilket kan ha ett värde även i ett framtida system. Det fria skolvalet i dagens form var inte en förutsättning för den typen av mångfald.

      Kritiskt tänkande och kreativitet (exempelvis genom egna projekt) bör dock ingå i alla elevers skolvardag. Så om målet endast är den typen av värden verkar det dumt (och lite Björklundskt) att upprätta separata skolor.

      Sedan vänder jag mig emot det jag tolkar som en antydan om att bandyspelare och läsare inte bör gå i samma skola, eftersom bandyspelare gillar att mobba läsare. Lösningen på det får ju aldrig vara att ha olika skolor för dem, utan tvärtom att se till att de möts som människor i samma skola. När mobbing förekommer måste man så klart lösa det, men inte i första hand genom att flytta på elever, för det mildrar bara symtomen.

      Problemen ser olika ut på olika platser i landet. I glesbygd (där varje by kanske bara har en skola) är det så klart en större utmaning att uppnå mångfald och individanpassning än i stora städer. Men att ha olika skolor får inte användas som ersättning för den individanpassning som måste rymmas inom ramen för det som är gemensamt för alla skolor. Då får vi en delad skola, ungefär som idag, där varje elev i mycket större utsträckning än tidigare endast har klasskamrater som i många avseenden liknar den själv.

      Men jag har inget färdigt nytt skolsystem i bakhuvudet. Tvärtom är det just det jag hoppas vi ska kunna nå fram till genom att debattera och diskutera det nuvarande systemet, och vilka värden vi vill prioritera i ett nytt system. Den debatten är alltför knapphändig idag eftersom ett fåtal argument tillåts ta död på den varje gång den blossar upp. Det var just det jag angrep i min debattartikel på Dagens Arena, och sedermera underbygger i den här bloggartikeln.