Är demokrati absolut?

”Något ovanligt händer i Austin ikväll”, skrev USA:s president Barack Obama på Twitter natten till igår, svensk tid.

Det var demokraten Wendy Davis som, mot en fond av stundtals högljutt påhejande åhörare, höll ett över tio timmar långt anförande i Texas senat. Hon gjorde det för att fördröja voteringen om det republikanska lagförslag som hon, och många med henne ser som en alltför stor inskränkning av aborträtten, för att därigenom förhindra att det röstades igenom. I Texas senat finns ingen begränsning av talartiden och omröstningar får inte ske efter midnatt, vilket möjliggör den här typen av manöver.

Ett knappt dygn senare, igår på en helt annan plats i världen, höll Botkyrka kommunfullmäktige ett extrainsatt möte i Hallunda Folkets Hus. Den enda punkten på dagordningen var beslut om den försäljning av 1306 lägenheter ur allmännyttan som föreslagits av kommunstyrelsen för att enligt förslaget delfinansiera renovering. Mot försäljningen hade tusentals mobiliserats genom nätverket ”Alby är inte till salu”, och en stor skara hade inför mötet tågat till Folkets Hus för att delta i mötet som åhörare.

Bakgrunden är att nätverket ordnat en namninsamling för att inom ramarna för s.k. ”folkinitiativ” försöka få igenom en folkomröstning med endast en tredjedelsminoritet i fullmäktige. Valnämnden hade dock inte godkänt tillräckligt många av de namn som samlats in, vilket däremot inte innebar att det var omöjligt för fullmäktige att besluta om folkomröstning ändå. Nu skulle det dock krävas majoritet, och det kunde inte uppnås enbart med rösterna från Vänsterpartiet, Miljöpartiet, det lokala Botkyrkapartiet och de fem av tretton ledamöter som var för en folkomröstning i det splittrade Moderaterna.

Det tveksamma underlaget till beslutet om försäljning (rapport från Vänsterpartiet här) och det sätt som ”Alby är inte till salu” motarbetats var i allra högsta grad relevant i argumentationen för en folkomröstning, men medan andra skrivit bra om det på andra ställen väcktes hos mig istället en tanke om demokratins relativism.

Fullmäktigemötet hölls nämligen i en mindre sal som enligt ordföranden inte kunde husera alla de medborgare som dykt upp, vilket är både demokratiskt och juridiskt tveksamt. När de utestängda medborgarna högljutt protesterade mot detta valde ordföranden att tillfälligt ajournera mötet, och förde därefter ett par olika resonemang om demokratins spelregler. Det är här det blir intressant att jämföra med mötet i Texas.

I videon ovan pratar ordförande Inger Ros (S) om demokrati som ett absolut begrepp, med svensk kutym som referensram. Det som hon menar går emot de demokratiska ”spelreglerna”, som gör det befogat att inskränka det hon kallar ”öppen demokrati” och därmed i egen mening förvandla det till något annat, är alltså att åhörare i ett annat rum är högljudda.

Med det resonemanget är Texas ingen demokrati, eller följer åtminstone inte folkstyrets spelregler i lika stor utsträckning som Botkyrka, eftersom folket tillåts vistas i möteslokalen även om de väsnas. Inte heller skulle Storbritannien eller Australien, med sina ständiga avvikanden från talarlistor i parlamenten, kvalificera sig lika högt på demokratins topplista som Sverige. Det är så klart befängt att på sådan grund göra jämförelser, eller dra några slutsatser om bredden av ett lands demokrati.

Mot bakgrund av detta blir det därför viktigt, inte minst för Inger Ros, att fundera kring den egna ödmjukheten gentemot demokratibegreppet. För i grunden handlar ju demokrati inte om absoluta förhållningsregler eller formalia, om möteslokaler eller talartider, utan om att folket ska få största möjliga inflytande. Reglerna är uppsatta av människor, efter bästa förmåga, för att i så stor utsträckning som möjligt uppnå denna grundambition.

I de fall då formalia helt uppenbart enligt all vett och sans i själva verket förhindrar folkets inflytande bör den därför rimligtvis underordnas och omvärderas. I den mån det inte kan ske på plats och i stunden, kan det utav sanna demokratianhängare åtminstone förväntas ett mått av ödmjukhet inför situationen, snarare än försök till anspråk på absoluta definitioner av begreppet demokrati.

Tillåt mig slutligen spekulera. Om Socialdemokraterna med flera i Botkyrka hade satt större tilltro till sunt demokratiskt förnuft och mindre till formella ”spelregler” hade stämningen på mötet inte behövt vara så uppviglad. Då hade de nämligen återremitterat ärendet, eller röstat igenom en folkomröstning för att formellt fråga folket om deras åsikt. Det var ju faktiskt just formaliteter som fällde folkinitativet, som trots allt samlat fler röster än vad sju av Botkyrkas nio partier kan skryta med i valresultatet 2010.

Tyvärr verkar det vara väl optimistiskt att från Socialdemokraterna i Botkyrka i fortsättningen förvänta sig någon ödmjukhet inför folkopinionen, av den typ som åtminstone vissa av de moderata ledamöterna kom att uppvisa. Jag låter S-ledamoten Serkan Köse sammanfatta med de ord som han på mötet valde för att bemöta den splittrade moderatgruppen:

”Vi är tjugofyra stycken sammanhållna, stolta socialdemokrater.”

Share Button