Därför tar jag sabbatsår

Från och med september i år tar jag ledigt ett helt år från mitt vanliga arbete som frilansande programmerare. Istället ska jag ägna mig åt de saker som jag idag gör vid sidan av lönearbetet – framförallt skrivande, research och mitt ideella engagemang i Vänsterpartiet. Anledningarna är flera, och jag vill gärna redogöra för de främsta utav dem här.

Programmering har varit mitt intresse sedan de tidiga tonåren. Jag har jobbat med det professionellt i sex år, som frilans från dag ett. Julen 2012 var ändå första gången jag hade en sammanhängande ledighet som var längre än ett par dagar. Innan dess har jag aldrig känt ett behov av att vara ledig från jobbet – det är ju även mitt fritidsintresse. Men så de senaste månaderna har den motivation som tidigare gjorde det enkelt och rentav lättsamt att jobba 14-timmarsdagar sakta försvunnit. Plötsligt upptäckte jag hur jag inte alls kände likadant längre. Den ofrånkomliga frågan blev: Varför?

Jag bestämde mig därför i februari för att ta ledigt en längre tid, och den första anledningen var alltså att jag känner ett behov av att ta reda på om den här bristen på motivation är något tillfälligt eller ett symptom på något större. Kanske vill jag rentav egentligen inte ens jobba med det här långsiktigt? Genom att testa något annat kan jag sätta den teorin på prov.

Den andra anledningen är att jag funnit nya intressen. Den där speciella känslan av att vara helt uppslukad, som jag känner igen från långa, fokuserade programmeringspass, infinner sig numer oftare i helt andra situationer. När jag läser statistik, när jag debatterar politiska frågor, när jag skriver. När jag i början av året startade den här bloggen fick jag väldigt mycket uppmuntran från läsare. Jag insåg att jag trivs oerhört med arbetet såväl som med rollen och känner att jag vill ta chansen att utforska det vidare.

Slutligen spelar mitt samvete en betydande roll. Jag har tidigare skrivit om min privilegierade situation (exempelvis här och här) och hur jag tycker det är orimligt att bli belönad i den utsträckning jag blivit, för den typ av arbete som jag gör. Jag inser så klart ironin i att det är just detta privilegium som gör det möjligt för mig att avstå från arbete ett helt år. Slutsatsen blir ändå att jag vill utforska nya sätt genom vilka jag kan känna att jag skapar värde, istället för att utan förändring (men med ett mått av ångest) fortsätta på den bana jag befinner mig på idag. Om jag använder året rätt kanske jag mot slutet kan känna att jag lyckats betala tillbaka en del av allt det som givits mig.

Det är svårt att beskriva den blandade känslan av lättnad och upprymdhet som jag haft sedan jag fick den här idén. Jag är otroligt tacksam för den uppmuntran jag fått, och ödmjuk inför de nästan overkliga förutsättningar som ger mig möjlighet att genomföra det här.

Share Button
  • Robert

    Hej Rickard,

    Jag förstår dina tankar, men tycker inte du ska sluta med det jobb du har om du är bra på det. Det är så vi skapar välfärd – genom att ha många människor som sysslar med kvalificerade jobb som genererar omsättning. Använd då hellre din talang – lär fler att programmera, ta bara uppdrag som du känner bidrar med något vettigt till samhället, starta eget som skapa en ny produkt som inte finns och där fler kan få jobb så småningom osv.

    Är inte vänsterns problem idag att man inte riktigt greppar det ”moderna samhället” som det heter. Vi har inte längre en situation med jätteföretag som heter något med ”Sveriges” i namnet och som anställer 1000-tals ”arbetare”. Idag måste vi alla bidra mer aktivt till välfärden genom att utbilda oss och arbeta med kvalificerade uppgifter där vi också kanske ofta måste ta arbetsgivaransvar.

    Detta innebär inte att jag förespråkar högerpolitiken som bygger på att straffa alla som inte lyckats komma i den lyxiga situationen att dom kan välja ovan väg, men att vi istället borde skapa ett samhälle där alla gavs lika möjligheten att komma dit.

    Om vi hade hjälpt människor att nå hit hade vi kunnat ha 100-tals Spotify istället för att det är ett fåtal nya teknikintensiva företag som dyket upp som heliga graal. Vi måste inse att kompetensen kommer först.

    \Robert

    • richardolsson

      Tack för din kommentar! Mitt beslut om att ta ett uppehåll handlar ju inte bara om idelogi, även om det är en betydande del. Jag tycker absolut inte att programmering är något dåligt. Varje dag programmerar människor för att förenkla vardagen för sig själva och andra. Det är så klart något positivt, dock enligt mig inte främst för att det skapar ”tillväxt”, utanför att det bygger förutsättningar för att mänskligheten ska kunna arbeta mindre och överlåta mer till maskiner.

      Att jag väljer att göra något helt annat under sabbatsåret handlar ju om att jag har andra intressen som jag vill utforska och nära. Vad som händer efter att året är slut vet jag inte, men det är absolut ingen omöjlighet att jag kommer tillbaka till att jobba ungefär likadant igen.

      Du har så klart till viss del rätt i att det inte finns så många statliga företag kvar. Men det är ju inte en naturlag som vi måste lära oss att leva med – tvärtom är det resultatet av 20-30 år av borgerlig politik (under olika partimärkta regeringar.) Det är en utveckling vi kan stoppa och vända. Energi, gruvnäring, järnväg, infrastruktur, vatten, kommunikation är exempel på samhällsnyttiga industrier som är ”eviga” och som kan och enligt mig bör vara gemensamt ägda. För att inte nämna välfärd. Det finns helt enkelt gott om branscher och yrken där vi kan satsa pengar politiskt.

      Därmed inte sagt att privata företag är oviktiga. Spotify är ett helt ok exempel. Men jag tror på politikens roll i att skapa förutsättningar för sådana företag. De förutsättningarna tror jag är utbildning, välfärd och trygghet (så att människor vågar försöka) och goda arbetsförhållanden (så att människor ska vilja vara anställda i Sverige), såväl som enkelhet i att driva små företag som kan bli större. I den politiska ändan är jag intresserad av att arbeta nu, genom att debattera, skriva och skapa opinion.

      Men tack för dina idéer! Kanske blir det precis något sådant jag gör efter mitt sabbatsår.

      • Robert

        Håller med om det du säger. Några vidare kommentarer bara för det är roligt att diskutera.

        Jag använde inte termen tillväxt, och det är klart en svår nöt att knäcka hur vi ska förhålla oss till tillväxt. Mitt ordval med omsättning speglar min observation att det verkar krävas en viss cirkulation av kapital för att skapa välfärd. Men kanske vi borde gå från en ide om tillväxt till någon form av behovsstyrd utveckling, vad tror du om det?

        Varför säger du att vi ska jobba mindre? De flesta människor som jag träffar på som trivs med sina jobb vill inte jobba mindre. Kanske menar du att vi ska bli av med ”tråkiga jobb”? Kanske är det så, jag vet inte riktigt, men man kan ju också tänka sej att företag kan tillhandahålla möjligheter till att berika våra liv på nya sätt.

        När jag pratade om bolag med ”Sverige” i namnet refererade jag inte primärt till statliga bolag, utan mer till en tid utan dagens globalisering, där man hade ”nationella projekt”. Detta är inte längre fallet – det startas inga ”Sverige”-bolag i dag. Spotify är ett talande exempel där man ges möjlighet att skapa ett bolag som Spotify via den svenska ”infrastrukturen” (utbildning, internet, …) men sedan väljer att lägga stor del av produktionen utomlands och registrerar bolaget i ett skatteparadis.

        Vi måste alltså, alla, ta ansvar för att bygga upp bolag som kan skapa arbetstillfällen i Sverige. Håller helt med dig om förutsättningarna för detta, utbildning, välfärd och trygghet. Men på alla dessa punkter kan mycket mer göras, speciellt på den sista, detta är vänstern lite dåliga på att driva, upplever jag. Ylva Berg har skrivit bra om detta tycker jag, http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3686000.ece.

        Håller helt med dej om utförsäljningen av statliga bolag, här tycker jag dock vi ser en viss lättja/feghet från vänsterkanten – varför pratar man inte mer om detta? Det handlar ju inte bara om alla de resurser som skänks till/roffas åt av dom med mest kapital vid utförsäljningarna. Det är ju också en total avsaknad av initiativ till nya bolag. Varför har vi inte startat ett nationellt bredbandsbolag, eller mobiltelekombolag. Eller varför har vi inte varit drivande i Europa (världen) att införa standardiserade system för att överföra pengar, skicka fakturor, tillhandahålla en digital brevlåda till medborgarna? Exemplen på möjliga företag som borde startas och som definitiv lämpar sej för staten att driva är hur lång som helst! Men det är lite för mycket bubbel om vinster i välfärden hit och dit. Lös och gå vidare tycker jag.

        • richardolsson

          Jag vet att du inte använde ordet tillväxt, och jag borde ha insett att det skulle tolkas så när jag skrev citationstecken runt. Citationstecknen var snarare till för att ordet ”tillväxt” ibland är ett ganska tomt begrepp. Ifall jag klipper din gräsmatta i utbyte mot att du klipper min så är vi två polare som byter tjänster. Men ifall jag tar 1000 kr för mitt arbete, och sedan betalar dig lika mycket för ditt, så har vi skapat omsättning som ökar BNP, vilket är ett mått på tillväxt.

          Jag betvivlar inte det du säger om att vissa vill arbeta mer, men har svårt att tro att de personer som du möter är representativa för hela befolkningen. Visst finns det många som älskar sitt arbete, och gärna arbetar mycket, men vi vet också baserat på attitydundersökningar och dylikt att de flesta skulle gå ner i arbetstid om de kunde. Dessutom, precis som du säger, finns det en hel del arbeten som det vore skönt om mänskligheten slapp utföra helt och hållet.

          Det betyder inte att målet är att ingen ska arbeta, för ”arbete” är också ett begrepp med varierande definitioner. Det arbete som är lustfyllt, oavsett om det är avlönat eller inte, är så klart något som alltid kommer att finnas. Det arbete som är nödvändigt och omöjligt att effektivisera bort kommer också alltid att finnas. Det arbetet bör vi dela på!

          Jag förstår att det kan låta utopiskt och konstigt, men det behöver det inte vara. Tvärtom är det ganska naivt och konstigt att tro att den nyliberala dogm som styr större delen av vår värld idag skulle vara långsiktigt hållbar. Det är absolut nödvändigt med en förändring i grunden, men till dess att vi fått till stånd en sådan finns det så klart små reformer som går att göra i rätt riktning – exempelvis förstatligande av sådant som är allmännyttigt.

          Visst hade det varit bra med ett statligt bredbands- och mobiltelefoniföretag! Det hade vi en gång i tiden, det hette Telia, och det såldes (till stor del) ut. Vissa bedömare menar att med den tekniskt utveckling som gjorts de senaste 10-15 åren hade telefoni och bredband kunnat vara mer eller mindre gratis idag, om inget vinstintresse fanns.

          Jag håller inte med om att vänstern gör för lite när det gäller trygghet. Kom ihåg att oppositionen har väldigt begränsad möjlighet att påverka överhuvudtaget. Regeringen har fullständigt raserat trygghetssystemen, och om en vänsterkoalition kommer till makten måste de börja med att bygga upp från grunden. Innovationslön kanske kan vara något så småningom, och inkubatorer finns det ju gott om (på lokal nivå) men först och främst behöver människor veta att de har mat på bordet och någonstans att bo.

          Att det bubblas för mycket om vinst i välfärden håller jag inte med om. Visst finns det mycket som är viktigt, men rent ideologiskt (och praktiskt, som det visat sig) är vinst i välfärden en oerhört viktig fråga. Ska det vara möjligt för kapitalister att tjäna pengar på besparingar i en sektor som är en grundpelare för jämlikheten? Folkets svar är nej, men maktens svar är ja. Då är det självklart något som måste diskuteras.

          Det är inte mycket av dina bedömningar utav vänsterns insatser som jag håller med om. Men det säger antagligen mer om vänsterns förmåga att kommunicera dem, än något annat. Därför tar jag med mig det som något som rörelsen måste diskutera inför valåret – uppenbarligen når förslag och åsikter inte ut.

  • reactionchain

    Hej, ursäkta den sena ankomsten till det här inlägget! Jag förstår dina tankar, är i en liknande situation. Det jag tror verkligen skulle kunna lyfta ditt engagemang är om du fokuserar på det egentliga grundproblemet, bankernas kontroll över samhällets betalningsmedel.

    Det är tyvärr så idag att bankerna styr pengarna som styr ekonomin som styr politiken. Pengar skapas från ingenting som skuldkrediter av privata banker, och räntan på dessa skapar ett exponentiellt ökande krav på ytterligare krediter. Problemet går inte att komma åt på ett partipolitiskt sätt eftersom inget riksdagsparti idag har finansiell reform på agendan.

    Så om du vill verka för samhällets bästa, att skapa en kritisk massa av förståelse för detta på ett politiskt oberoende sätt är det viktigaste vi kan göra i nuläget.

    Hör av dig om du vill veta mer, eller besök gruppen ”Nätverket mot bankernas skapande av pengar ur luft” på FB.

    Hälsningar Andreas