En lite mindre naiv syn på frihet

Alltför ofta i den svenska debatten förekommer idag en rättighetsretorik som är närmast pervers. Den finns att hitta både på ledarsidor, i debattprogram på TV och bland kommentarerna i nätupplagornas kommentarsfält. Oftast handlar det om att likt ett magiskt trumfkort avfärda allsköns förslag om regleringar, lagar och ekonomisk styrning med att det inskränker människans rätt att välja själv. Men i botten finns en berättigandets retorik, som börjar tonas upp som ett symptom på något väldigt sjukt.

Det kommer fram när man pratar om friskolorna, fri etableringsrätt och konkurrensen i välfärden. Trots att valfriheten leder till segregation och kvalitetskonkurrensen inte fungerar, samtidigt som resultaten sjunker och sektorn läcker pengar, tillåts debatten sällan handla om alternativ. Den slutar alltför ofta vid att det viktigaste är att den som vill välja vinstdrivande skolor och vårdcentraler ska kunna det. Den enskilda individens ”rätt att välja” blir viktigare än allas lika tillgång till god vård och skola.

rattigheter
Cecilia Nykvist, VD på Friskolornas riksförbund, kallar möjligheten att välja skola för en fundamental rättighet.

Det kommer fram när någon föreslår att bensinskatten ska höjas eller vägtullar införas, för att minska bilismen i städerna. – Det ska väl inte vara upp till politikerna att avgöra huruvida vi får köra bil, protesterar några högljutt. Men de bortser då bland annat från det enkla faktum att varje bil som parkeras i en stad ockuperar yta där bostäder annars hade kunnat byggas, i ett land där det råder bostadsbrist i alla större städer. Samtidigt orsakar avgaser, partiklar och buller en hälsovådlig miljö i staden. En individs ”rättighet” att ta bilen står alltså i motsättning till en annan individs rimliga rätt till bostad och god hälsa.

Det kommer fram inte minst när individuell föräldraförsäkring kommer på tal. – Det ska väl vara upp till föräldrarna att avgöra vem som ska vara hemma med barnen (med föräldraersättning) säger många, trots att vi vet att det de facto innebär en outtalad förväntan på mamman att stanna hemma. Familjernas rätt att ”välja” går därmed ut över både kvinnors och mäns rätt till likabehandling på arbetsplatsen och i familjelivet.

I sin kanske allra mörkaste form dyker det upp när någon lyfter frågan om den höga köttkonsumtionens åverkan på klimatet, om köttskatt eller köttfria dagar i skolorna. – Vi äter väl vad vi vill, svarar köttälskare, och ignorerar att när våra matvanor bidrar till att höja jordens temperatur ödelägger de också åkermark på andra kontinenter. Vår ”rättighet” att äta mer och mer kött blir viktigare än andra människors rätt att äta något alls.

Jag skräms av tanken på att detta debattmönster kan vara ett tidens tecken. Solidaritet tycks vara underordnat individens valfrihet, och diskussioner ska inte intellektualiseras längre än till vad som är bäst för varje enskild individ med ett röstkort. Hur ens levnadssätt påverkar andra är ointressant. Retoriken känns närmast amerikaniserad.

Socialismen framställs i detta klimat ofta som en ideologi som står i motsättning till frihet. Detsamma sägs om feministiska idéer som kvotering, separatism eller för den delen individuell föräldraförsäkring. Men tvärtom vilar socialism och feminism på ett erkännande och en insikt om att frihet inte är jämnt fördelad över befolkningen, och att formella rättigheter inte är detsamma som möjligheten att utnyttja dem. En persons utövande av vissa rättigheter kan mycket väl resultera i ett inskränkande av samma eller andra rättigheter och friheter för andra. Slutsatsen blir därför att fullständig, allmän frihet är omöjlig. Den kommer alltid att vara begränsad antingen i sin omfattning, eller i sin distribution.

Därför blir det nödvändigt för socialister och feminister, liksom alla som på riktigt bryr sig om jämlikhet och jämställdhet, att sträva efter att motverka de informella strukturer som finns, med hjälp av lagar och regler om det behövs. Inte för att det finns egenvärde i reglering, utan för att det ibland är nödvändigt. Det handlar inte om en motsats till frihet – bara en lite mindre naiv syn på den.

 

Share Button
  • Det är inte ”närmast amerikansk retorik”. Det ÄR amerikansk retorik, och det är ingen slump att den kommit att få både problemformuleringsprivilegiet och tolkingsföreträdet.

    • Precis. Särskilt med tanke på ”Socialismen framställs i detta klimat ofta som en ideologi som står i motsättning till frihet.” Socialism är oerhört demoniserat i USA.