Reinfeldt, mamma och jag

Moderaterna tycker om att skryta om hur jobbskatteavdraget inneburit motsvarande en extra månadsinkomst för vårdbiträden. Det är sant, men det används för att antyda att moderaterna därmed är ett parti som främst värnar om låginkomsttaggare. Det är inte sant.

Jag har på andra ställen nämnt min mamma, som står på ett helt annat steg på klasstrappan än jag gör. Efter 45 år på samma arbetsplats inom den svenska industrin, med närmast minimilön och låg utbildning, är skillnaderna ganska markanta. För att undersöka Reinfeldts och Borgs ekonomiska politik, låt oss jämföra vad den inneburit för henne och mig.

Den största reformen som Alliansregeringen har genomfört är just jobbskatteavdraget, som innebär lägre skatt för alla som arbetar. Totalt kostar det statskassan minst 60 miljarder i uteblivna intäkter varje år, och för min mamma med en månadsinkomst på ca 18600 kr har det inneburit en skatterabatt på 1295 kr i månaden. En dryg tusenlapp extra på kontot alltså, men hur långt räcker den?

Vid sidan av jobbskatteavdraget har regeringen även genomfört lagändringar som påverkar kostnaden för medlemskap i fack och A-kassa. Det handlar dels om ökad avgift, dels om slopad avdragsrätt, d.v.s. arbetstagare kan inte längre dra av sitt medlemskap i facket från skatten på samma sätt som arbetsgivare kan dra av medlemskap i arbetsgivarföreningar. Samtidigt som A-kassans skydd sjunkit till bland de sämsta i OECD har den alltså dessutom blivit kraftigt dyrare. För mamma innebär det en ökad kostnad på ungefär 250 kr per månad jämfört med tidigare. Som företagare har jag ingen direkt plats i facket, men ifall jag å andra sidan hade velat vara med i en företagarorganisation hade det varit lika billigt nu som tidigare.

Min mamma har även drabbats utav regeringens höjning av högkostnadsskydden, d.v.s. de kostnadstak inom sjukvård och läkemedel som ska hålla kostnaden nere för sjuka. Med ett behov av både läkemedel och behandling har det i mammas specifika fall inneburit en extra kostnad på ca 35 kr per månad. Jag som är frisk påverkas å andra sidan inte det minsta av detta.

Ovanstående är två konkreta exempel på direkta effekter av regeringens budget. Efteråt återstår ändå en tusenlapp, och det är ju inte heller fy skam. Tills man inser varifrån den tusenlappen plockats. Det är ingen hemlighet, men inte heller särskilt uppmärksammat, att ett delsyfte med jobbskatteavdragen var att motverka lönehöjningar, d.v.s. att arbetstagare genom att få mer efter skatt skulle vara mindre benägna att kräva högre bruttolöner. Det har bekräftats av moderaterna själva, och av ekonomer. Vad har det inneburit för mamma?

Även om hon är duktig på att spara papper har mamma inte kvar sina lönebesked från 2005. Sunt, men inte optimalt ur research-perspektiv. Istället får vi utgå ifrån SCB:s statistik över olika yrkesgruppers löneutveckling 2000-2011. För mammas yrkesgrupp visar sig löneutvecklingen då mycket riktigt ha varit ungefär en procentenhet sämre per år efter valet 2006 än de fem åren dessförinnan. Samma mönster återfinns i de flesta grupper. Låt oss utgå från dagens lön, spola tillbaka tiden till 2006, och sedan äntra en alternativ tidslinje med samma löneutveckling som åren innan. Här hittar vi då en mamma med mer än 1000 kr mer i lön, alltså ca 750 kr mer i fickan.

Kvar återstår ynka 250 kr, högt räknat, av jobbskatteavdraget. Det är vad min mamma fått i utbyte mot försämrad A-kassa, färre vårdbiträden på mormors boende, och en hetsjakt från Försäkringskassan när hon sjukskrivs för att händerna är sönderslitna.

Vad har jag fått? Baserat på min lön för 2012 har jag fått en skatteminskning med 3550 kr per månad. Jobbskatteavdraget utgör bara en del, och resten kommer av den plattare skatt som moderaterna infört, d.v.s. jag betalar samma marginalskatt som min mamma gör, trots att jag tillhör landets högst avlönade 20% medan hon ligger en bra bit under medianen.

Det tar inte slut där. Reinfeldt och Borg har dessutom belönat mig för att jag är ung företagare. Den där sänkta arbetsgivaravgiften för unga som inte givit något resultat mot ungdomsarbetslösheten, den har åtminstone givit mitt företag ca 60 000 kr extra om året. Ifall jag jag tog ut det som lön skulle det innebära ett tillskott till månadsinkomsten på ca 2000 kr efter skatt.

Men som lön behöver jag inte ta ut den. Jag fick nämligen också, precis som alla ägare av små aktiebolag, ökad schablon för maximal aktieutdelning, d.v.s. gränsen för hur stora belopp jag kan ta ur företaget mot kapitalskatt istället för inkomstskatt. Närmare bestämt ca 40 000 kr extra om året, som blir ca 2500 efter skatt utslaget per månad. Dessutom har bolagsskatten sänkts två gånger, så att jag lättare kan nå upp till den maxgränsen.

Varje månad har regeringens politik således givit mig en inkomst-boost efter skatt i storleksordningen 8000 kr. Samtidigt har mina kostnader inte påverkats nämnvärt, eftersom jag är egenföretagare och frisk. Det betyder att jag fått 30 gånger mer än vad mamma fått.

Man behöver inte göra mer än räkna lite för att slå hål på idén om att Alliansens politik skulle vara riktad till låginkomsttagare. De verkliga vinnarna är de som kan kalla sig höginkomsttagare, företagare, eller i bästa fall båda delar.

Share Button
  • bästa jag läst på länge – skicka kopia till samtliga riksdagsmän så kanske det får större spridning

  • Heder till dig som inte blivit blind av regeringens mutor…

  • Tack Richard. Välskrivet och bra. Jag känner igen mig. Jag driver också eget företag och Alliansens politik har ökat mitt bankkonto med massor av pengar varje år. Känns som blodspengar. Man tar från de fattiga – sjuka, arbetslösa och familjer med försörjningsstöd – och ger till de rika. Kan du reda ut något som jag funderar på. När det är ”dåliga tider” sänker man skatten, mest för dem som redan har det bra för att ”öka efterfrågan”. Jag ändrar inte min konsumtion pga dessa skattesänkningar. Däremot är jag övertygad om att om a-kassa och sjukersättning förbättras och görs anständig skulle allt gå till ökad konsumtion och ökad efterfrågan och därigenom till flera arbetstillfällen. Är det inte så?
    /Lars

    • richardolsson

      Jag tror liksom du att det är viktigare att hålla låginkomsttagare över ytan och investera än att göra de rika rikare, främst av rättviseskäl men även samhällsekonomiskt. Så har socialdemokratisk krispolitik sett ut historiskt, och Islands president framhöll på Davosmötet i veckan den metoden som recept för Islands snabba återhämtning.

      Men, jag vill lägga betoningen på ”tror”. För mig är det viktigt att klargöra att varken jag eller ens Anders Borg och John Maynard Keynes bör göras till för stora auktoriteter inom ekonomi. Ekonomi är ingen absolut vetenskap, för de system man analyserar är alldeles för komplexa, vilket de senaste årens oroligheter visat. Därför är det viktigt att vara ärlig med att även en finansminister bara är en politiker och en ideolog. Min ideologi säger att det är bättre att satsa på arbetarklassen och gemensamma investeringar, för det är rättvist och sannolikt även god krispolitik – alliansens ideologi säger motsatsen.

      Tack!

      • Socialdemokratisk krispolitik har historiskt varit att låna pengar för att betala välfärd, statsapparat och bidragspolitik. Sverige skulle med stor sannolikt suttit i samma båt som Grekland, Spanien och Portugal idag om vi inte fått ett maktskifte 2006.

        • richardolsson

          Du blir mer och mer ensam om den åsikten. Det finns otaliga exempel på när länder har lånat sig ur kriser, för att sedan betala tillbaka efter krisen, och därmed klara sig finfint undan det sydeuropeiska ödet. Sverige har helt andra förutsättningar, vilket alla egentligen vet. Till och med Anders Borg, med sin religiösa syn på överskottsmålen, tänker ju nu låna pengar för att stimulera ekonomin framöver. Det är inget konstigt – så gör även företag och privatpersoner – och de enda som har hävdat att det är konstigt är Borgkramare.

  • 45 år i arbete. Då närmar sig din mamma pensionsåldern. Då kommer hon att få den chocken. Då blir sannolikt hennes inkomst halverad, men med högre beskattning. En pensionär betalar ca. 10% högre skatt som straff för att de inte orkar jobba längre.

    Noteras kan. Inget annat land i värden eller i historien har någonsin beskattat sina pensionärer hårdare än löntagare.

    • En pensionär betalar inte mer i skatt. Det gör fortfarande alla vi som arbetar:

      http://www.dn.se/debatt/pensionarer-beskattas-inte-hardare-an-lontagare

      Dessutom – de som är pensionärer idag har själva bara betalat en inkomstskatt på ca 22-24% under sina liv men unnar inte oss som jobbar idag mer i plånboken trots att vi betalar en skatt som ligger ca 10% högre än vad de själva någonsin betalat!

      Detta beteende kallas något riktigt fult…

  • anne skåner

    man blir förbannad kanske något regeringen borde läsa

  • Bra skrivet! Vill tillägga att jobbskatteavdraget som Borg och Reinfeldt brukar framhålla som en extra månadslön till undersköterskorna i vården, också betyder minskade resurser till välfärdsarbetarna. De med sämst löner och arbetsvillkor – får betala sin skattesänkning själva med sämre arbetsvillkor. Det betyder fler delade turer och lägre personaltäthet, och ännu svårare att få fasta anställningar. Det ska ju ”produceras” mer med minskade resurser, då får välfärdsarbetarna slita hårdare.

  • Jättebra blogginlägg verkligen. Men jag skulle vilja belysa det faktum att den som startar ett AB tar en risk. Ni satsar pengar. Få av er har förmånen att arbeta 8 timmar och sedan gå hem utan bekymmer.
    Det är långt ifrån alla AB:n som går bra. Jag kan ändå tycka att det är värt en belöning om att tjäna mer pengar än som anställd. Hur ska vi annars motivera människor att ta risken att starta bolag?

    • richardolsson

      Tack för din kommentar!

      Det stämmer absolut att man när man startar företag tar en viss risk, om än en kalkylerad risk. Den är däremot inte alltid större än den risk det innebär att vara vanlig arbetstagare på dagens svenska arbetsmarknad.

      Men det är ju inte så att det saknats belöningar för egenföretagare tidigare. Aktiebolagsägare hade även tidigare möjlighet att göra schablonmässiga aktieutdelningar mot kapitalskatt (20%), men under den här mandatperioden höjdes schablonen med ca en tredjedel. Företagare har även möjlighet att sätta sin egen lön utifrån det utrymme som finns. Anställda i samma företag har ingen av ovanstående möjligheter, trots att risken är lika stor eller rentav större.

      Många företagare, framförallt i serviceyrken, åtnjuter även en frihet och en makt över sin egen situation som inte ska förringas som belöning. Sist men inte minst innebär det en väldigt upphöjd position rent attitydmässigt i samhället att vara företagare. Jämfört med att vara industriarbetare, eller i värsta fall arbetslös, är det oerhört högt ansett att vara företagare. Även det är en belöning man inte bör glömma.

      Bland de småföretagare jag pratar med är de sistnämnda aspekterna viktigare än potentialen att tjäna mycket pengar.

      Sedan tycker jag att den sista frågan är lite felaktigt ställd. Jag tycker inte att vi ska försöka motivera människor att ta några stora risker. Istället borde vi arbeta för att minimera riskerna. Ett exempel på sakpolitik i frågan är att ta bort sjuklöneansvaret för små företag, d.v.s. låta försäkringskassan betala sjukdagar även de två första veckorna. Vänsterpartiet föreslår detta för företag med 10 anställda eller färre.

      En annan vinkel är att risken minskar om den som startar företaget inte står försörjningslös ifall företaget inte får bärkraft. Med dagens ekonomiska politik är det dock betydligt svårare att spara pengar för en låginkomsttagare, och skyddsnätet är grovmaskigt. Med socialistisk politik blir fallet kortare för den som misslyckas, och därför blir det lättare att ta språnget.

  • Tack Rickard för ett bra inlägg i den politiska debatten. Det är sådana här texter som behövs för att öppna ögonen. Tyvärr är det nog alltför många som går på Moderaternas skenhelighet. JAg delar denna text, och må hela Sveriges befolkning få ta del av dess innehåll. MvH Elin

  • Tack för det räkneexemplet.

  • bra skrivet och smarta jämförelser

  • Tack!

  • Mycket bra och välskrivet! Heder åt dig som lämnar ett vittnesmål från klassamhället, ur en ”vinnares” perspektiv. Mycket viktig artikel. Delar den självklart!

  • Mycket bra skrivet och något som verkligen måste komma ut i debatten. Dessutom är det otroligt skönt att se att det fortfarande finns företagare med samhällsmoral.

  • anställ mamma då och gärna 5 till växande småbolag ärt ju vad detta landet behöver, om 100000 småbolag kan ju anställa 3-4 st då, som nu har det så bra som du beskriver ANSTÄLL det är ju det som Alliansen vill..Inte att du skulle skita i dina medmänniskor och roffa åt dig allt själv…

  • Swempa

    Ännu en aspekt av den sämre löneutvecklingen tack vare jobbskatteavdraget är att den framtida pensionen försämras då löneökningar är pensionsgrundande medan jobbskatteavdraget INTE är det!

    Så även där har faktiskt löntagare blivit ”lurade” av Reinfeldt och Borg!

    Min åsikt är att löntagarna faktiskt betalar jobbskatteavdraget själva, dels genom den höjda avgiften för a-kassan och slopade avdraget för fackföreningsavgiften precis som du påpekade.

    Sedan menar jag på att de förändringar de har genomfört i arbetsgivaravgiften, som egentligen är att räkna som ett löneutrymme löntagare avstår till pensionsavgifter, sjukförsäkring etc, faktiskt gör att vi betalar jobbskatteavdraget vi arbetsgivaravgiften också.

    Så här tänker jag:

    2010 var efterlevandepensionsavgiften 1,70 %, den sänktes från
    2011 till nuvarande 1,17 %.

    Sjukförsäkringsavgiften var 2010 5,95 %, den har sänkts
    successivt till nuvarande 4,35 %.

    Arbetsskadeavgiften var 2010 0,68 %, den har sänkts till
    nuvarande 0,3 %.

    Arbetsmarknadsavgiften var 2010 4,65 % den sänktes från 2011
    till nuvarande 2,91 %.

    Den allmänna löneavgiften var 2010 6,03 %, den har successivt
    HÖJTS till nuvarande 9,88 % för innevarande år.

    Det har dock sköts snyggt så till vida att summan av av de olika
    avgifterna fortfarande är den samma som den varit under flera år
    nämligen 31,42 % så inte många har tänkt på de inbördes
    förändringarna!

    Hur man än vrider och vänder på det är det svårt att se den
    allmänna löneavgiften som något annat än en ren ”extraskatt”
    då den inte är på något sätt öronmärkt utan går in till vår
    gemensamma skattkista och det står finansministern helt fritt att
    distribuera dessa miljarder på det sätt han finner lämpligt!

    Därmed anser jag att den höjda allmänna löneavgiften gör att löntagare den vägen betalar jobbskatteavdraget själva!

    Rätta mig gärna om du har avvikande åsikter kring detta!

  • jjonss

    De blå Ungtupparna i sociala medierna stirrar sig blinda på jobbskattavdraget. De ser inte att jobbskatteavdraget äts upp av Alliansens försämringar. Det största problemet nu är att Alliansen har sänkt vården i Sverige pga skattesänkningarna. Detta är allvarligt. Tyvärr kan man inte se hur många som har avlidet pga Allinsens nerdragningar.

  • Susanne Fallqvist

    Bra artikel!

  • tusen tack för din artikel,. jag har aldrig riktigt satt mig in i det där eftersom jag själv är ung och frisk och inte behöver tänka på något annat än att betala mina vanliga räkningar. jag är inte högavlönad men tjänar helt ok enligt min egen standard, därför är det svårt för en sån som mig att se hur illa det egentligen är…. en riktig ögonöppnare, tack :) ps. jag postade denvidare på Facebook!

  • 45 år på samma arbetsplats och 18600 kr mån? Före skatt? Låter som att din mamma kastat 45 år av fackavgift i den berömda sjön.

    • richardolsson

      Heltidslönen är nog något högre (mamma jobbar drygt 90%) men visst är det en pinsamt låg lön. Tyvärr är fackets vapen inte mindre trubbiga än några andras mot globaliseringens effekter på den svenska industrin. Att pengarna varit i sjön tror jag dock inte att hon håller med om – hennes känsla för solidaritet är fortfarande intakt.

      • Det låter ju på dig i ditt inlägg att priset för den solidariteten har varit för högt.

        • richardolsson

          Jag förstår inte hur du läser in det i min text. Jag pratar inte överhuvudtaget om min eller min mammas syn på facket. Jag kritiserar med hjälp av ett exempel regeringens ekonomiska politik med fokus på skattepolitiken. Facket är inte, och har ingen möjlighet att vara, en relevant aktör i bildandet av den politiken. Det vore därför väldigt långsökt att, som du, skylla den orättvisa fördelningen av extra resurser mellan mig och min mamma på facket.

          • Du tycker att din mamma har dålig lön. Du beskyller regeringen för den dåliga lönen. Regeringen som gjort att din mamma fått behålla minst 72 000 kr mer av sin lön sedan 2006. Inget fack kommer i närheten av en sådan “löneökning”. Och facket som kostar din mamma 250 kr i mån och som har ansvar för storeken på din mammas lön ger du ansvarsbefrielse. Det känns inte trovärdigt – speciellt när löneutvecklingen (den reella och nominella) varit större mellan 2006-2011 än mellan 2002-2006.

          • richardolsson

            Mitt inlägg handlar om orättvisorna i vad skattereformerna har inneburit för en låginkomsttagare respektive för en höginkomsttagare. Jag har aldrig förnekat att mamma fått mer pengar i fickan genom jobbskatteavdraget. Jag poängterar dock att jag fått många gånger mer, trots att jag var i mindre behov av det.

            Däremot är jag inte lika snabb som du att hävda att hon har fått 1000kr mer i månaden, för då bortser du från utebliven löneutveckling, vilket är svårt att mäta men högst troligt då det dels var ett motiv bakom jobbskatteavdraget, och dels dessutom kan utläsas i löneutvecklingen för mammas yrkesgrupp, vilket jag redogör för i inlägget. Ditt påstående angående reallöneutveckling för industrin som helhet före respektive efter 2006 har jag bemött i en annan kommentar. Jag kan inte finna något stöd för ett sådant påstående i SCB:s statistik, som snarare bekräftar min mammas minskade löneutveckling som norm inom industrin.

          • Låginkomsttagare har fått störst löneökningar sedan Jobbskatteavdraget. Låginkomsttagare får behålla mer av sin lön. Mer än en extra månadslön om året – efter skatt! Det är rättvisa.

            Jobbskatteavdraget kan högst bli 1 825 kr i månaden och det taket nås vid en månadslön på ca 35 600 kronor.

            Reallönekurvan pekar uppåt sedan 2006 – inte nedåt.

            Får din mamma 18 600 kr/mån efter skatt?

          • richardolsson

            Du slänger dig med så många borgerliga floskler att det blir svårt att veta huruvida du tror på det själv.

            Du har rätt i att jobbskatteavdraget är utformat på så vis att det är störst för låg-/medelinkomstagare i procent mätt. Men man måste tänja på sanningen rätt kraftigt för att därmed påstå att regeringens skattepolitik främst har gynnat låginkomsttagare, framförallt eftersom det finns en mängd andra reformer – framförallt höjda gränsvärden för statlig skatt, som gjort skatten plattare och uteslutande gynnat höginkomsttagare. Det är därför jag fått en ren skattesänkning på min inkomst på ca 3500 kr medan mamma bara fått en sänkning på ca 1300 kr. Dessutom har ju andra skatter sänkts som bara påverkar personer med höga inkomster och/eller förmögenhet, exempelvis förmögenhetsskatt, bolagsskatt, ungdomsarbetsgivaravgifter o.s.v.

            Sedan bekymrar det mig att du, som förhoppningsvis läst den artikel du här kommenterar på, kan hävda att låginkomsttagare fått en extra månadsinkomst om året. När man räknar netto, d.v.s. efter höjda avgifter och utebliven löneökning som också är följder av regeringens politik, är detta påstående långt ifrån sanningen.

            Jag har inte påstått att reallönekurvan pekar neråt. Jag har sagt att reallöneökningen är mindre nu än tidigare, d.v.s. att lönerna ökar långsammare efter 2006. Det har jag stöd för i SCB:s statistik både på makro- och mikronivå, samt i det diagram du själv hänvisar till på Ekonomifakta.se. Huruvida det beror uteslutande på jobbskatteavdraget går inte att säga, men moderaterna har själva sagt att det var ett delsyfte med avdraget, så det är ju rimligt att tro att det åtminstone delvis spelat in i den uppstannade löneutvecklingen. Kontentan är oavsett att mängden pengar som mamma (och andra låginkomsttagare) faktiskt får över i plånboken i bästa fall har ökat rätt marginellt med regeringens politik, medan den ökat mycket kraftigt för höginkomsttagare och rika (exempelvis jag.)

          • Det du kallar floskler är verkligheten – att svenska arbetare får behålla mer av sin lön – mer än en hel månadslön efter skatt – om året. Det tycker vänstern är höjden av orättvisa. Obegripligt. De ökade avgifterna kommer inte ens i närheten av den löneökning de fått tack vara Jobbskatteavdraget.

            Det som verkligen är en floskel är att ni vänsteranhängare försöker lura på folk att ni är Robin Hood men i själva verket är hantlangare till skatteindrivaren Sheriffen av Nottingham. Ni tar från alla – unga, gamla, rika, fattiga – och framförallt från den förhatliga ”medelklassen” som ni föraktar över allt annat på jorden – och matar en girigt jäsande stat.

            Ja, det är väl inget att hymla med, Richard, att alla socialistiskt styrda stater och länder har en liten rik elit som styr en fattig ofta svältande befolkning. Detta mönster visar sig om och om igen – på Kuba, i Venezuela, Vitryssland, Nordkorea, Kina, Grekland, Spanien, Portugal, Ryssland, Eritrea, Zimbawe, Etiopien…

            Ser du inga problem med det astronomiska klyftorna i de länder som är förebilder för din ideologiska grund?

            Du motsätter dig inte att reallönerna ökar. Du tycker bara att lönerna – under en av de värsta globala ekonomiska kriserna någonsin – som dragit över världen sedan 2008 – ökar för lite och att det är Alliansens fel. Tror du verkligen på det där själv?

            I dagarna kom en rapport från EU-kommissionen att Sverige är det enda landet i EU som inte går med minus:

            http://www.economist.com/blogs/graphicdetail/2013/04/european-economy-guide?fsrc=scn%2Ffb%2Fwl%2Fbl%2FEuropespulse

            Titta på de länder där vänsterpolitik styrde när den ekonomiska krisen slog till 2008. De ligger i botten. De är skuldsatta över öronen, med en massarbetslöshet som verkligen är en massarbetslöshet, med en så låg sysselsättning som gör att en majoritet av medborgarna inte jobbar eller betalar skatt. Där skulle Sverige också befunnit sig idag om vi inte fått ett maktskifte 2006 och en fortsatt borgerlig regering 2010.

            Låt oss hoppas att svenska folket är kloka nog och inser att politiken handlar främst om att kunna hantera nationell och internationell ekonomi. Inte åka nercabbat, spendera över sina tillgångar och låna sig till välfärd som Vänstern vill – speciellt när det när som helst kan börja störtregna och blåsa upp till storm.

  • Du har fel i grunden i ditt inlägg. Skatteintäkterna har ökat sedan man sänkte skatterna – inte minskat. Så när ska din mamma ”av solidaritet” betala tillbaka de extra 50000-60000 kronorna hon fått behålla av sin lön tack vare de ”dumma moderaterna”?

    • richardolsson

      Var har jag fel? Jag redogör för hur jag räknat i inlägget, så du får gärna peka ut var jag räknat fel.

      Min mamma har fått absolut högst 1000 kr, men mer troligt 250 kr (med utebliven löneutveckling borträknad) mer i plånboken p.g.a. regeringens ekonomiska reformer. Jag har å andra sidan fått upp till 8000 kr extra i månaden (lite beroende på i vilken utsträckning jag väljer att utnyttja reformerna.)

      Med detta exempel visar jag hur det är i bästa fall fel, och i värsta fall lögn, att som regeringen antyda att deras skattereformer främst har gynnat låginkomsttagare.

      • Du påstår att jobbskatteavdraget kostar statskassan 60 miljarder om året. Det är inte sant. Bland annat så har Jobbskatteavdraget, RUT- och ROT-avdraget tvärtom bidragit till att öka skatteintäkterna. Skatteintäkterna är idag större än när S, V och MP tvingade ur alla medborgare världens högsta skatter.

        Om din mamma har fått 1000 kr mer i månaden i snart 6 år så blir det 72 000 kr hon av “solidariska skäl” ska betala tillbaka till statskassan.

        Både nominell och real löneutvecklingen inom industrin är större mellan 2006-2011 än 2002-2006 trots att det då var global högkonjunktur och nu är globalekonomisk kris.

        • richardolsson

          Kostnaden på 60 miljarder är netto enligt beräkning av Finansdepartmentet. Det stämmer att det troligtvis har gett nya skatteintäkter (med ca 20-30 miljarder) men det har också minskat dem med ca 85 miljarder, vilket ger en nettominskning. Detta är alltså enligt Finansdepartementet som räknar på en självfinansieringsgrad för jobbskatteavdraget på ca 30%. Hur siffrorna ser ut exakt för RUT och ROT är inte relevant i det här inlägget, som handlar om de reformer som påverkat mig respektive min mamma, men jag betvivlar att de arbetstillfällen som eventuellt skapats genom RUT och ROT varit särskilt billiga.

          Det stämmer dock som du säger att de totala skatteintäkterna har ökat. Det är det som Borg kallar ”reformutrymme”, och det är ett naturligt resultat av tillväxt, så länge sysselsättningsgraden är relativt konstant. Skatteintäkterna ökade från år till år även innan regeringen Reinfeldt.

          Jag tycker inte att min mamma ska betala något tillbaka till statskassan. Jag förstår inte alls varifrån du får det. Du verkar mest fäktas med hjärnspöken när det gäller min påstådda syn på fack och solidaritet. Jag tycker däremot att det hade varit rimligt om jag hade haft en fortsatt rätt hög skatt (jag betalar exempelvis samma marginalskatt som min mamma) med tanke på min betydligt högre inkomst.

          Jag vet inte vilka siffror du kollar på när du hävdar att reallöneökningen varit högre under regeringen Reinfeldt än åren dessförinnan. Den genomsnittliga reallöneökningen per år för arbetare och tjänstemän enligt de siffror som SCB redovisar på nedanstående URL var 2,3% åren 2000-2005, och 1,5% för åren 2006-2011. Likartade siffror får man hur man än tolkar den datan, och oavsett om man sätter skärningspunkten vid 2005, 2006 eller 2007. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____70546.aspx

          När det gäller just min mammas löneutveckling har jag dock istället utgått ifrån SCB:s betydligt mer granulära statistik över löneutveckling per yrkesområde. Siffrorna där är dock inte olika de som redovisas ovan. Flera yrken har haft en rätt god löneutveckling, men det har knappast varit norm, som blir tydligt i SCB:s siffror ovan.

          • Enligt Lafferkurvan kan vi sänka skatterna ytterligare i Sverige och få in större skatteintäkter till välfärden. Att du vill stoppa det är minst sagt samhällsdestruktivt. Och helt förrödande för din mammas framtida pension.

            Vi som är över 30 år vet också att vi aldrig fick någon valuta för att vi betalade världens högsta skatter en gång i tiden. Det var bara en utopi – en röd fantasi.

            Både den nominella och reallöneökningen har varit större mellan 2006-2011 än mellan 2002-2006. Din mamma har alltså inte alls förlorat några 750 kr sedan 2006 utan har idag mer pengar än någonsin tidigare.

            Reallöneökning: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Real-loneutveckling-/

            Nominell löneökning:
            http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Nominell-loneutveckling/

          • richardolsson

            Vi har uppenbart olika syn på vad som kännetecknar ett välmående samhälle. Visst stämmer det att det går att få ökade skatteintäkter genom exempelvis ökad konsumtion till följd av sänkta skattesatser, men dels tycker jag inte att konsumtion är något positivt (och jag tror att vår värld håller med mig där), dels blir det lite uddlöst att hävda det du hävdar när regeringens eget department söger att de sänkta skatterna har inneburit en nettominskning i intäkter för staten.

            Sedan tycker jag för övrigt att det finns ett värde i höga skatter (i samband med fördelningspolitik) som jämnar ut inkomster, inte minst för att det finns gott om empiriskt bevis för att ett jämlikt samhälle mår bättre. Du behöver inte hålla med mig om det, för det är uppenbart att du har en annan ideologisk grund.

            Men bortsett från våra ideologiska motsättningar så förstår jag verkligen inte hur du läser in i den statistik du hänvisar till att reallöneökningarna har varit högre efter 2006. Jag läser dem tvärtom, vilket känns rimligt med tanke på att de är baserade på den SCB-data jag hänvisade till tidigare, där presentationen gör det ännu mer tydligt. Kan inte du förklara hur du läser diagrammen, för jag får ökningen (mätt i antal indexpunkter likväl som procent) till mindre efter 2006 både för industriarbetare och tjänstemän.

          • Sverige har sänkt skatterna, ökat konsumtionen, ökat skatteintäkterna, ökat sysselsättningen och nu ökar även tillväxten – men utsläppen minskar.

            Naturvårdsverkets senaste rapport visar på rekordlåga svenska utsläpp av växthusgaser under 2012. Inte sedan 1990 har man haft så här låga utsläpp. Tror det kallas Hållbar tillväxt och Ren välfärd – sånt som bl.a. Miljöpartiet drömt om sedan de startade partiet:

            http://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Rekordlaga-svenska-utslapp-av-vaxthusgaser–2012/

            Samma sak med trafiken som ökar med 2% men utsläppen från den minskar med 1%.

            Vi har alla lika mycket värda som människor – men som yrkesmänniskor är vi alla olika värda och ska så vara – i rättvisans namn! Om alla hade samma jämlika lön så skulle det inte bli mycket gjort här i Sverige. Det skulle vara en katastrof. Och vilken lön är då för hög och vad är för lågt? Och vem bestämmer det?

            Nej, bättre bekämpa fattigdom – inte rikedom! Precis det som nu också sker. Inkomsterna har ökat för alla – fattig som rik, ung som gammal. Den åldersgrupp som har störst ökning är unga (0-19 år) som ökat sina inkomster med 46% sedan 1999. Sedan i fallande ordning +40% för 20-64 år och +32% för 65 år och uppåt.

            Vi har fortfarande Skatteutjämningen i Sverige vilket innebär att rika borgerliga kommuner med tillväxt betalar välfärden i fattigare ofta rödgröna kommuner utan tillväxt. Det tror jag de flesta anser borde räcka – i rättvisans namn! Och det kommunala självstyrets namn!

            Angående Reallöneökningarna så är det en kurva och denna kurva ökar från 2006 för både arbetare och tjänstemän upp till 2011 där kurvan sluta. Kurvan dalar något 2008 då den globala ekonomiska depressionen startade men den går aldrig under 2006 års nivå. Sedan pekar den uppåt igen.

            http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Real-loneutveckling-/

          • richardolsson

            Utsläppen minskar i Sverige, men då räknar man inte med ”importerade utsläpp”, d.v.s. utsläpp som görs i samband med produktionen utav de produkter som vi importerar till följd av ökad konsumtion. Du får så klart tycka att ökad konsumtion är bra, men det tycker inte jag. Det är uppenbart att ökad konsumtion av produkter aldrig kan leda till något annat än ökad exploatering av jordens resurser. Jag vet inte varför du tycker att Miljöpartiets åsikt är av vikt här, men jag tror nog att de håller med mig på den här punkten.

            Sedan håller jag inte med om att det inte finns några problem med ökade klyftor, även om lägstanivån höjs. Klyftor skapar problem – sociala och hälsomässiga, i form av brottslighet, stress, med mera. Det finns det gott om empiriska bevis för, exempelvis i den hyllade och uppmärksammade boken Jämlikhetsanden, vars data visar tydlig korrelation mellan sociala problem och ojämlikhet inom ett samhälle, oavsett samhällets lägstanivå. Men det är ok om du inte håller med om det. Du får gärna förespråka sänkta skatter, men påstå inte att det är ”för allas skull” eller ”för rättvisans skull”, för i grunden vet både du och jag att det handlar om att du tycker att ditt är ditt och mitt är mitt, och att solidaritet är underordnat privat äganderätt.

            Och slutligen, än en gång, reallöne-ÖKNINGEN, vilket är vad vi pratar om här, är mindre efter 2006. Visst ökar reallönerna fortfarande, och jag har aldrig påstått något annat, men de ökar långsammare än tidigare. Det är tydligt även i det diagram du så frenetiskt hänvisar till.

          • Du menar brunkolsverken som S, V och MP pumpade igång mellan 1998-2006? Då Vattenfalls beroende av fossila bränslen ökade från 1% till 45%. Ja, de är ett problem. Ett miljöproblem vi ärvde av de sk. rödgröna – de som snackar utan att ha någon verkstad.

            Skillnader är rättvisa. Likformighet är orättvisa.

            Så det du invänder dig emot och gnäller på är alltså att reallöneökningarna är sämre nu under en global ekonomisk kris och lågkonjunktur än de var under en av de högsta högkonjunkturer i modern tid.

          • Guest

            Mina herrar, jag ser att ni båda har rätt.
            Ni missar väl inte att diskutera rätt siffror, Ni kan välja typ av löntagare Tjänsteman/Arbetare, har ni blandat ihop detta?

            Tjänstemän:

            Genomsnitt 2000 – 2006 = 2,69%

            Genomsnitt 2006 – 2012 = 1,39%

            Alltså mindre reallön som richardolsson antyder.

            Genomsnitt hela perioden = 2,08%

            Hur ser det ut för arbetare?

            20000,15%20011,01%20021,12%20031,24%20041,97%20052,66%20061,51%20071,78%20080,16%20092,90%20100,79%20111,32%20122,57%

            Genomsnitt 2000 – 2006 = 1,38%Genomsnitt 2006 – 2012 = 1,58%

            Alltså mer reallön som Ordförande Svensson antyder.

            Genomsnitt hela perioden = 1,48%

            Tjänstemännen är vinnarna på de stora hela.

          • Aoestein

            Mina herrar, jag ser att ni båda har rätt.
            Ni missar väl inte att diskutera rätt siffror, Ni kan välja typ av löntagare Tjänsteman/Arbetare, har ni blandat ihop detta?

            Tjänstemän:

            Genomsnitt 2000 – 2006 = 2,69%
            Genomsnitt 2006 – 2012 = 1,39%

            Alltså mindre reallön som richardolsson antyder.

            Genomsnitt hela perioden = 2,08%

            Hur ser det ut för arbetare?

            Genomsnitt 2000 – 2006 = 1,38%
            Genomsnitt 2006 – 2012 = 1,58%

            Alltså mer reallön som Ordförande Svensson antyder.

            Genomsnitt hela perioden = 1,48%

            Tjänstemännen är vinnarna på de stora hela.

          • richardolsson

            Var hämtar du den här datan? Jag kollar hos SCB, enligt vilka reallöneutvecklingen varken varit bättre för tjänstemän eller arbetare efter 2006.

            För tjänstemän har den gått från 1,9% i snitt per år de sju åren fram t.o.m 2006, till 1,7% i snitt per år efter 2006.

            För arbetare är motsvarande siffror enligt SCB 2,6% respektive 1,7%.

            Därtill ska sägas att data för 2012 ännu inte fanns när jag skrev denna artikel (eller ovanstående kommentarer) och att det då såg ännu sämre ut. Det senaste året har både arbetare och tjänstemän fått en trendbrytande god löneutveckling, som påverkar nämnda snittsiffror.

            Tabellen finns att ladda ned som excelark på följande sida: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____70534.aspx

          • Aoestein

            Tjena,

            Datan kom från: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Real-loneutveckling-/

            Jag jämförde SCB datan med fick tvärt om?

            Tjänstemän
            2000 – 2006 = 2,6%
            2006 – 2012 = 1,7%

            Arbetare
            2000 – 2006 = 1,9%
            2006 – 2012 = 1,7%

            Så det ser ut som en negativ trend, även om det är som du säger med det senaste årets goda löneutveckling.

          • richardolsson

            Ja, förlåt. Jag kan ha kollat i fel kolumn när jag förde över siffrorna till kommentarsfältet. Min poäng är ändå att varken tjänstemän eller arbetare har fått reallöneökningar efter 2006 som motsvarar ökningarna före 2006.

            Det går att fundera över vad som beror på ”det ekonomiska klimatet” och vad som beror på regeringens politik. Men som jag nämner i blogginlägget (med referenser) så är det en medveten politik från regeringens sida att försöka hämma bruttolöneutvecklingen. Detta bör, precis som jag anför, tas med i beräkningen av hur mycket extra som jobbskatteavdraget givit låginkomsttagare i plånboken.

  • Du och fackförbundet TCO generaliserar och svartmålar medvetet a-kassan. Reglerna ser olika ut i alla länder. Det kan vara allt från hur hårda reglerna är för att överhuvud taget få någon ersättning – till hur länge du får ersättning – till vad du måste göra för att få fortsatt ersättning – till vilken hjälp som den arbetslöse får. Regeringen ville införa ha en allmän a-kassa för alla. Det sa vänstern bestämt nej till. Man ville ju inte göra kompisarna i facket arbetslösa – eller hur?

    Men om man nu ska använda sig av denna generaliserade TCO-lista (som dessutom saknar källa) så kan det vara värt att notera är att ett av Europas rikaste länder – Storbritannien – bara ger en arbetslös 13 procent av tidigare lön men har trots – eller snarare tack vare – detta idag en arbetslöshet på endast 4,6% i mars 2013.

    Har du någon fin vänstervinkling på detta faktum?

    • richardolsson

      Vad det gäller allmän A-kassa så är det en relevant diskussion att föra, i vilken det finns argument både för och emot ett förstatligande. Personligen är jag ambivalent.

      Varifrån får du siffran 4,6% för Storbritanniens arbetslöshet? Såvitt jag kan se verkar den ligga närmare 8%, alltså rätt så nära den svenska arbetslöshetssiffran. Detta enligt Eurostat, vars data redovisas bland annat av Google och Ekonomifakta.

  • Marianne Jordhén

    Din mor och alla andra påverkas på ännu fler sätt. Med jobbskatteavdrag istället för en löneökning får låginkosttagare sämre sjukpenning, sjukersättning, föräldrapenning och pension. Dessutom blir det mindre pengar kvar till skola, vård och omsorg, infrastruktur etc.

  • Pingback: Kapitalism eller en julklapp från regeringen? | Tankar utan avbrott()